I bowlingens barndom hade bowlingbanorna trägolv. Man oljade helt enkelt banorna för att skydda träet. Idag är bowlingbanorna belagda med laminatgolv, och svaret på varför man oljar banorna är mer komplext. Nyckelordet är ”oljeprofil”.
När man svingat och släppt bowlingklotet är det lätt att tro att klotet rullar längs bowlingbanan tills det (förhoppningsvis) träffar käglorna. Men tittar man lite närmare så ser man att så inte är fallet.
Efter att du släppt klotet så glider klotet, utan att rulla, en bra bit fram mot käglorna. Det som till slut får klotet att börja rulla istället för att glida är friktionen mellan klotet och golvet. Ju blankare, halare golv, desto längre tid tar det innan klotet börjar rulla. Hur lång tid det tar kan man styra genom att olja golvet.
Den perfekta vinkeln in i fickan
Innan vi går in på hur oljan läggs på banan är det viktigt att förstå hur vi bäst ska träffa käglorna. Rent intuitivt kan man tro att man ska sikta rakt, och träffa käglan i mitten för att ha bäst chans att slå ner alla käglorna. Men så är inte fallet.
Det går naturligtvis inte att träffa samtliga käglor med klotet. För att alla käglorna ska falla krävs att käglorna ”slår ner varandra”, lite som dominobrickor. För att det ska ske på bästa möjliga sätt visar erfarenheten (och matematiken) att det är bäst att träffa lite till höger om den främsta käglan, mitt emellan den och käglan som står bakom snett till höger. Det kallas på bowlingspråk i ”fickan”. Samma erfarenhet och matematik säger också att vi inte ska träffa rakt framifrån in i fickan utan lite snett, ungefär med 6 graders vinkel.
Om man drar ett streck från fickan i sex graders vinkel tillbaks till början på banan så hamnar man mitt i banan till höger om den bana man spelar på. Det är alltså omöjligt att kasta ett helt rakt slag in i fickan med sex graders infallsvinkel, så vad göra? Skruva klotet.
Bowlingbanans oljeprofil
Om bowlingbanan inte var oljad alls skulle klotet inte glida särskilt långt innan friktionen gjorde att det bet fast i banan och började rulla. Hade klotet då minsta lilla skruv skulle det snabbt snurra ner i rännan. Bowling skulle helt enkelt vara för svårt utan olja på banan.
Om banan å andra sidan var oljad hela vägen fram till käglorna skulle klotet ha svårt att alls rulla, och skulle glida mer eller mindre rakt fram. Att få den skruv som behövs för att träffa in i fickan med rätt vinkel skulle vara i det närmaste omöjligt. Bowling skulle även nu vara för svårt.
Som du säkert förstått vid det här laget är lösningen att olja den första delen av bowlingbanan och att lämna den sista biten utan olja. Klotet kan då glida fram den första biten, för att sedan med hjälp av friktionen på den o-oljade sista delen av banan bita sig fast, rulla och eventuellt skruva sig in mot fickan.
Exakt hur och var bowlingbanan är oljad kallas för banans oljeprofil.
Olika oljeprofiler avgör svårigheten
Bowlinghallen har en speciell maskin för att olja banorna. Med hjälp av maskinen kan man kontrollera var på banan man oljar, och hur mycket olja man lägger ut på de olika delarna av banan. Banorna är alltså inte oljade med ett jämnt lager olja, utan mängden (tjockleken på oljeskiktet) olja som läggs ut varierar på olika delar av banan enligt en förprogrammerad oljeprofil. Med hjälp av olika oljeprofiler kan man bestämma hur svårt eller enkelt det blir att bowla på banan.
”Husets” oljeprofil
Om du bokar en bowlingbana i den lokala bowlinghallen en helt vanlig söndagseftermiddag är banan du får med största sannolikhet en bana oljad med vad som på engelska kallas ”house pattern”, husets oljeprofil.
Husets oljeprofil kan jämföras med husets vin. På samma sätt som husets vin sparar kunden pengar och gör honom lite gladare, är husets oljeprofil lite enklare och gör bowlaren lite gladare genom att ge honom lite bättre poäng.
Man har helt enkelt oljat banan så att det ska vara så lätt som möjligt för medelbowlaren att få en bra score. Man vill att bowling ska vara roligt, vilket i sin tur gör att bowlaren kommer tillbaka. Roligt för bowlaren, bra för ägaren. Win-win.
Hur ser då ”husets” oljeprofil ut, och varför gör den bowlingen lättare?
En bowlingbana är 60 fot lång från övertrampslinjen till första käglan. (Inom bowlingen använder man det moderna amerikanska systemet med fot och tum 🙂 En fot är 30 cm).
Husets oljeprofil är oftast mellan 32 och 40 fot lång, från övertrampslinjen till slutet på oljan. Men oljan är inte jämnt fördelad, utan mer konformad (sett uppifrån), med mer olja i mitten och i början på banan, och mindre på sidorna längre fram.
För att träffa in i fickan snett framifrån sätter bowlaren skruv på klotet och kastar ut det lite till höger om mitten, med förhoppningen att klotet ska skruva sig in mot fickan och träffa mellan käglorna i en perfekt infallsvinkel.
Om kastet är perfekt kommer klotet först att glida fram längs högerkanten. När oljan sedan blir tunnare längs kanten biter klotet i underlaget och börjar svänga mot mitten, för att sedan svänga ännu skarpare när oljeprofilen slutat. Perfekt, god chans till strike.
Om bowlaren missar kastet lite och kommer närmare mitten på banan så är det ingen katastrof, för här är oljelagret tjockare och längre, och klotet kommer att gå rakare. Visserligen ett sämre kast, men tack vare oljeprofilens form så blir resultatet helt ok.
Man kan förenklat säga att husets oljeprofil helt enkelt fixar till de lite misslyckade kasten så att poängen blir bättre för medelbowlaren.
Oljeprofilen förändras med tiden
Du har säkert märkt att klotet är lite oljigt när det kommer tillbaka. En del av oljan från banan har fastnat på klotet. Men det är inte bara klotet som har fått olja på sig. När klotet rullade över den del av banan närmast käglorna som inte är oljad så lämnade klotet efter sig lite av oljan som fastnat när det gled genom oljeprofilen. Oljeprofilen som maskinen så nogsamt preparerat tidigare på dagen blir allt mer utsmetad och spridd även på den o-oljade delen av banan. Det kallas för att oljeprofilen bryts ner.
När oljeprofilen bryts ner blir det allt svårare att förutsäga exakt vad som kommer att hända, hur mycket klotet kommer att rulla och skruva sig. För varje serie som spelats blir det svårare och svårare att bowla på banan. Därför är det bra att veta när banan senast oljades, något man kan fråga om i receptionen.
Mer avancerade oljeprofiler
Som tidigare nämnts kan man bestämma svårighetsgraden genom att ändra till en svårare oljeprofil. Vi ska inte gå in på detaljerna här, för det finns hundratals olika oljeprofiler att välja på. De svåraste profilerna är i regel de som har oljan jämnt spridd från kant till kant på banan, så att bowlaren inte får någon hjälp alls med felriktade kast. En längre oljeprofil ökar också svårigheten, eftersom utrymmet att få skruv på klotet är kortare. Det kallas vardagligt för ”långolja”, till skillnad från ”kortolja” som har en kortare, mer lättspelad oljeprofil.
De allra svåraste profilerna används vid tävlingar som US Open. Kanske har du sett en proffstävling på TV där proffsen fått en score på 200 och tänkt ”det har jag också lyckats med, jag är ju lika bra som de är”. Det du ska veta att de spelar på en annan oljeprofil än du som medelbowlare gör. Ungefär som i US Open i en annan sport, golf, där proffsen spelar från en tee mycket längre bak, och puttar på greener som är hala som salongsgolf.
Variationerna på oljeprofiler är närmast oändliga. Här nedan några profiler från PBA, den amerikanska proffsligan. Mörkare färg = tjockare oljelager, siffrorna visar avståndet från övertrampslinjen i fot.
Oljeprofilerna har klatchiga namn som Cheetah, Bear och Shark, följt av en siffra som är längden på oljeprofilen mätt i fot. Man specificerar också hur mycket olja som lagts ut på banan, som synes ca 25 milliliter (ett par matskedar) totalt för hela banan, mycket mindre än man kanske skulle gissa.
Bara början
Som du nog förstått har vi bara skrapat lite på ytan, och det finns mycket mer att lära. Att tyda en oljeprofil är hälften konst och hälften skicklighet. Om du går med i en bowlingklubb eller bowlingliga kan du få hjälp av klubbmedlemmarna för att få en bättre förståelse för just de banor ni ska spela på.
Vill du se fler exempel på oljeprofiler så kan du hitta dem hos Svenska Bowlingförbundet eller amerikanska proffsligan PBA. Här kan du också lära dig att tyda profilerna. En mer detaljerad och teknisk beskrivning av oljeprofiler hittar du hos Ström’s.
Vi avslutar med en video som visar hur den mer avancerade bowlaren kan läsa och dra nytta av en oljeprofil.
Lycka till!